HEJ och välkommen till veckans avsnitt av ”Blogga hos Bonelli”!
Alltså nu ni …
Låt mig få presentera min kusin.
I några år nu har hennes statusar på Facebook fått mig att asgarva och inte minst uppskatta hur skönt det är att ha lugn och ro omkring sig. Med andra ord, hon är ung och jag är gammal.
I hennes inlägg låter hon er få vara en del av en helt vanlig dag på Lidingö.
Välkommen Elin Moe!
Hej Åsa och tack för att jag får vara med.
Och när jag skriver Annorlunda menar jag inte att vi är inne på vårt 10:e barn. Nej, här håller vi oss nog ”bara” till tre barn. Mina barn har nämligen personlighet så det räcker och blir över till minst 15 pers. Åsa har ju redan presenterat mig så fint så jag tänkte fortsätta och presentera resten av familjen.
Sebastian heter min kära sambo, 32 år och jobbar som account manager. Därefter kommer Felicia, 2 år och 8 månader. Sen kommer Vincent, 1 år och 5 månader. Sist och definitivt minst har vi Hugo, 3 månader.
Här är vi!
Sebastian är tyvärr lite kameraskygg men tänk er en snygg, 173 cm rödhårig karl med extremt mycket tatueringar.
Jag och Sebastian har nu varit ihop i fyra år. Japp, vi har hunnit med att bli ihop, flytta ihop och skaffat tre barn på den tiden. Varför ligga på latsidan liksom?!
Jag tänkte att ni skulle få läsa lite hur en dag med tre vilda barn under tre år kan se ut. Jag ska försöka få det här inlägget så orörigt som möjligt.
Hoppas ni hänger med.
So here we go…
Kl 06.30. Klockan ringer i rummet bredvid. Sebastian ska upp och gå till jobbet. Nej, vi sover inte i samma rum. Romantik står dessvärre längst ner på vår priolista just nu. Om vi ska få nån sömn överhuvudtaget på nätterna så har vi löst det så att vi sover i skilda rum. Felicia sover inne hos Sebastian och jag och smågrabbarna sover i barnrummet. Både Felicia och Vincent vaknar nämligen miljoner gånger per natt. Man skulle ju kunna tro att det skulle vara vårt lilla spädbarn som höll oss vakna, men icke. Han sover som en klubbad säl. När han väl somnar då vill säga. Se så söt han är när han sover.
När han är vaken är han lite mer … ja vad ska man säga… kaxig? 
Var var vi? Jo, klockan ringde.
Felicia glider (hrm) graciöst i barnrummet och frågar tyst (läs väldigt högt) efter surfplattan. Såå… då vaknade Vincent också.
Felicia utbrister glatt: ”Nämen Vincent är vaken!” och däär vaknade Hugo.
Felicia utbrister glatt: ”Nämen Hugo vakna”!
Upp och hoppa.
Frukost ställs fram och barnen kommer springandes och sätter sig glatt vid bordet. Sedan kommer de på att båda matvägrar ju faktiskt sen ett års ålder så i princip hela frukosten hamnar på golvet. Det lilla som inte hamnade i magen eller på golvet sitter snyggt insmort i deras hår.
Löövly.
Efter en sanering av matplats samt barn brukar vi försöka ta oss ut en sväng. Lyckligtvis bor vi precis vid en lekpark så där vi kamperar rätt ofta. Börjar med att klä på Vincent.
Felicia sitter snällt bredvid och väntar på sin tur.
YEAH RIGHT.
Hon har hittat tepåsarna….
Men man får se det positivt. Nu slipper vi fortsättningsvis plocka av pappret på tepåsen när vi ska dricka te. Då spar man lite tid!
En halvtimme senare…
SCORE!!! We made it out alive!!
Ibland kan jag få för mig att fråga Felicia om hon inte skulle kunna tänka sig att gå själv. Vi ska ju faktiskt inte så långt.
Never mind!
Vi leker i lekparken en stund innan vi beger oss hemåt igen. Av med alla kläder. Jag frågar Felicia om hon inte skulle vilja pröva sitta på pottan en sväng.
Jag får alltid till svar: ”NEJ TACK, det är bra!”
Eh Nähä, okej. Nästa gång kanske. Nån gång borde hon ju vilja?!
Kl 12.30. Vincent ska sova lunch. Hugo sover oftast samtidigt vilket betyder att jag bara har ett barn att underhålla i ca två timmar. Felica brukar den här tiden sitta lugnt i soffan en liten stund och titta på pedagogiska barnprogram, (läs hysteriska barnlåtar där får med solglasögon rockar loss till bäbä vita lamm, rockversion). Själv springer jag till kaffebryggaren. Sveper två koppar. Städar upp alla miljoner leksaker från vardagsrumsgolvet, (varför leka i lekrummet liksom?). Sätter mig i soffan bredvid Felicia och pustar ut.
I fem minuter.
Sen kommer jag på hur köket ser ut. Ställer mig och diskar, torkar av alla ytor och sopar golvet. Kommer ut till vardagsrummet …
När jag skrev att hon sitter lugnt i soffan en liten stund menade jag verkligen en liiiten stund.
Vincent och Hugo vaknar. Klockan är väl runt 15. Om två timmar slutar Sebastian jobbet. Den här tiden brukar inte mina barn älska att hålla sams så det gäller att hålla dem sysselsatta.
Varför inte rita lite?
Eller leka fint på sitt rum med nån leksak?
Men oftast så blir det bada badkar. Alla barn är samlade på två kvadratmeter, hyfsat stilla, de blir rena, lätt att hålla koll på, alla nöjda och glada! Kan ju inte bli bättre.
Sen kommer Sebastian hem. Yes, jag har äntligen tid att gå på toa … ifred!
Fan … Pappret är slut. Försöker desperat ropa på nån. Ingen kommer. Det va väl då själva *svordom* att ingen kan komma och störa när man för en gångs skull vill bli störd.
Jaja … Jag skuttar iväg, med byxorna i knävecket, till skåpet med nya toarullar. Skuttar tillbaka.
Nu ska det lagas mat. Återigen sätter vi oss vid matbordet. Återigen hamnar de mesta på golvet. Återigen saneras golv, bord och barn.
Klockan är 19.00. Läggdags för de äldsta vildningarna. Sebastian nattar Felicia, jag och Hugo nattar Vincent. De brukar somna på fem minuter.
Yay!
Nu är det dags för Hugo-kvalitets-mys-tid.
Eftersom Hugo har haft kolik som drar igång vid 19.30 så har vi hängt större delen av kvällarna inne på toaletten och lyssnat på kranen som spolar vatten. Jätte-omiljövänligt, jag vet. Förlåt! Av nån konstig anledning är rinnande vatten de som hjälper bäst mot kolik. Men nu på senare dar så börjar det lugna ner sig med magen så då kör vi på lite soffmys som är helt klart väldigt mycket mer bekvämare för mig.
Vid 23.30 somnar den lilla korven.
Oftast.
(bild lånad från www.google.se)
Jag skyndar mig i säng för snart drar nattpasset igång.
Kl 03.00.
Morrnmorrn! Matdags!
Vi somnar om. Vincent vaknar igen, han har tappat nappen. Jag letar upp nappen. Vi somnar om. Jag vaknar av att jag hör Felicia vakna i rummet bredvid och fråga efter nappen. Jag antar att Sebastian vaknar och ger henne den för hon somnar om, jag somnar om.
Kl 05.00
Hugo vaknar. Matdags. Han somnar om, jag försöker somna om. Brukar ta en halvtimme.
Kl 06.00.
Vincent vaknar. Morgonvälling. Han somnar om. Jag somnar om.
Kl 06.30.
Klockan ringer i rummet bredvid. Sebastian ska till jobbet. Felicia glider graciöst i barnrummet.
Ibland sitter jag och funderar över vad jag gjorde med all min tid innan jag fick barn. Nu för tiden har jag inte mycket tid till att bara vara. Men det vill jag inte heller ha. Jag älskar mina barn till universums slut och jag vill inte missa en sekund med dem. Jag saknar dem till och med när de sover. De är överaktiva, vilda och fruktansvärt busiga. De är helt underbara och otroligt fina precis som de är. Man har aldrig tråkigt när man umgås med dem.
Jag har tre underbara barn och de gör mig till den rikaste människan i världen.
Nu tackar jag för mig och jag önskar er en fortsatt bra dag!
Elin Moe