Hej alla!
Hoppas ni haft ett skön påskhelg och att ni ätit massor med mat och andra godsaker!
Efter ett påsklov är nu ”Blogga hos Bonelli” tillbaka och idag välkomnar jag den mest driftiga tjejen jag känner. Hon signerar till höger och vänster, säljer sin debutroman så det sprutar och nöjer sig inte med att skriva på bara ett manus utan bollar gärna fler samtidigt.
Välkommen Jenny Jacobsson!
Ni vet när man går och väntar på det där samtalet eller det där brevet med svaret man så obeskrivligt gärna vill ha. Ni vet hur man kollar mailen flera gånger om dagen, tittar till telefonen så att den verkligen är påslagen. Ja, man tittar till och med i brevlådan… Den riktiga brevlådan alltså, jag menar, vem tittar i den 2016 liksom.
Ni vet också känslan av besvikelse när svaret inte finns där, när samtalet lyser med sin frånvaro. Förtvivlan, frustration och allmänt fanskap.
Få vet hur det verkligen känns, jag menar verkligen känns. Jag är en av dem som vet.
För i veckan som gick ringde det.
Ja, vem var det då som ringde?
Mr X. Han från det STORA förlaget. Han sa att han ville ge ut mitt manus. Mitt manus!
Fattar ni känslan? Fattar ni hur mycket skumpa jag har druckit de senaste dagarna? Fattar ni att jag nästan skulle kunna utveckla ett beroende?
Nu sitter jag här, utmattad och lycklig. Så där sjukt jobbigt lycklig enda in i själen. En sån där lycka som nästan gör ont. Den liksom vibrerar och spelar på strängar i kroppen jag knappt visste att jag hade.
Självklart vill jag skrika ut det här över hela världen, ja, i alla fall över hela Sverige.
Men något håller mig tillbaka och jag försöker ta reda på vad det är.
Kanske blir man lite nojig när man får ett stort förlag på kroken? Kanske vågar man inte säga något eftersom folk tänker ”stort förlag- bra bok- stora krav” och PANG så har jag satt mig mitt i rävsaxen med prestationsångest.
Prestationsångest, bara ordet ger mig ångest. Ångest enda in i själen.
Det stora förlaget, som i förlängningen kanske vill översätta boken och ge ut den i andra länder, som kanske sätter upp en turnéplan för mig. För lilla mig! Som skickar mig land och rike runt. Tänk ändå att det äntligen blev min tur. MIN TUR!!!
Ikväll blir det mer skumpa. Tillsammans med författarvänner. Vi ska skåla för våra framgångar och givetvis också för våra motgångar.
Åh nu minns jag.
Jag minns vilken dag det är och hur ont det gör när allt inte blir som jag hade hoppats.
Tack Åsa för att jag fick gästblogga på din sida.
Jenny Jacobsson
Välkomna att följa mitt författarskap på www.facebook.com/forfattardrommar
Insta: jennyjjacobsson
eller varför inte på min blogg: www.jennyjacobsson.blogg.se